Hon sträcker sig efter kaffekoppen som står längst bort på andra sidan av det runda bordet. Trots värmen i det lilla ombonade köket har kaffet kallnat och en till vinterdag visar sig utanför fönstret. Puderlik snö yr omkring likt en samling flugor kring ett överkört djur, förvirrade, eller möjligtvis, fria. Tankarna snurrar runt, som vanligt, mellan allvar och trivialt. Precis som alltid pendlar dem från lera, till död, och tillbaka till färgen som just nu präglar hennes tillvaro. Den intensivt röda.

Röd som passion, röd som blod, röd som varning, röd som stopp, röd som kärlek, röd som ilska, röd som röd som röd som död. Ångest.

Inför utställningen ‘Separation och vardag’ arbetade jag med det vardagliga och det absolut värsta jag vet. Döden. I en kombination tillsammans bildades ett rum för reflektion och iakttagelse. Varje verk är döpt efter minnen och känslor. En heter ‘farmor’, en annan ‘blåljus i staden’. Kärlen symboliserar människor och känslor, minnen, oro.